dansgenomlivet

växer sig starkare och starkare. ÄR ganska jobbigt när det blev som det blev igår. Man känner sig lite otrygg och obekväm. Men vi får drömma om det i flera år skulle jag tro. Eftersom att varken mr T eller jag har ett fast jobb. " önska, önska runt i ring, önska kostar ingenting. Tänk vad man kan ha det bra, säg vad du vill ha" - Eller hur gick den? Blir lite små sur över att jag inte kan känna mig trygg längre, att det alltid händer nått lixom. Kankse bäst att inte köpa hus, för då händer garanterat nått igen *suck* Ursäkta mina deppiga tankar