dansgenomlivet

och B1 är med mr T hos tandläkaren, är så tandläkar rädd så jag avstår att gå tid för att inte skrämma upp honom.
Men så fick jag veta att jag har en tandläkar tid idag åxå. Men då är mr T på jobbet, känner mig lite fångad i en fälla.

Jag sitter och funderar kring min oförmåga att kunna få fler barn. Så fort jag tror att jag accepterat detta faktum så får jag höra att den är gravit/fått barn och då kommer smärtan igen..
Jag begriper inte att det kan göra så ont. Är jätte tacksam för mina två underbara barn och är jätte tacksam för dem, men kan inte hjälpa att det gör ont.

Det har fötts 4 barn inom min vänskapskrets de senaste 6månaderna... 4 barn på lika många månader som det har gått sen jag fick veta...
Det gör ont... vill bara gnugga ner nästan och snuffsa på en liten bebis och få gråta riktigt mycket, gråta ut sorgen och förhoppningsvis kunna sörja färdigt och gå vidare.
Man lär sig nog att leva med smärtan såsmåning om