dansgenomlivet

Med en oerhörd sorg i hjärtat gjorde jag den sista aktiviteten i Citygruppen. Visst kommer det troligvis bli så att jag överklagar men räknar kallt med att det tidigare beslutet kommer stå fast alternativt att jag blir utesluten. Men var på Kent och njöt så mycket jag kunde av denna sista gång. Tyckte att det var lagom mycket att göra. Jag var mig själv och agerade som jag alltid gjort och kommer att göra. Hoppas de två utomstående kan se mig och inte ryktet nu. Smärtan är jätte djup och besvikelsen kväver mig innifrån. Hur man kan göra så som mina "vänner" gjorde mot mig. Det är inte vänskap att sitta och köpa ett rykte om hur jag är som person. När "vännerna" vet att det är ren förbaskad lögn. ATT sitta och lyssna på skitsnack som uppenbarligen är till för att skada. HUR kan DU? Detta är ett så sjukt tillvägagångs sätt på hela historien att man blir uppriktigt chockad... Att det får gå till på detta viset? Chocken har ännu inte släppt ordentligt men jag inser hur oerhört plågsamt detta blir, hur oerhört mycket jag saknar detta redan... Detta var min ventil och jag hoppas att DU som inte kunde stå upp för mig är medveten om hur lågt jag finner din brist på ryggrad eller ska jag säga kulor. Att stå upp för sina vänner.. Fanns tydligen inte på kartan